|
Sanskritordet pramana betyder "källa
till giltig kunskap". I Brahma-Madhva-Gaudiya-sampradayan
godtas tre slags pramana:
Shabda (andlig ljudvibration)
Pratyaksha (empirisk iakttagelse via de materiella sinnena)
Anumana (logisk argumentation)
Syftet med pramana är prama,
d.v.s. korrekt kunskapsförnimmelse. Sanning säkerställs
således med hjälp av pramana. Enligt acharyerna
i Brahma-Madhva-Gaudiya-sampradayan är emellertid shabda
allena den bästa av de tre pramana, eftersom den oberoende
av andra metoder för kunskapsinhämtning kan uppenbara
den sanning som befinner sig bortom materiell iakttagelseförmåga.
Shabda anses därför
vara den överlägsna metoden. De andra två (pratyaksha
och anumana) är underordnade metoder. Sinnesförnimmelse
(pratyaksha) och logik (anumana) hjälper oss
att förstå vediska vittnesbörd med utgångspunkt
från vårt nuvarande materiella tillstånd, men
i sig själva är de oförmögna att uppenbara eviga
sanningar.
Shabda-brahma, d.v.s. ljudvibration
som kommer från en andlig auktoritet, förmedlar kunskap
och sanningar som inte är underkastade begräsningar i
form av materiell tid, plats och omständighet.
I boken SUBSTANCE AND SHADOW av
Suhotra Swami, ges en ingående förklaring av den vediska
kunskapsmetoden.
Substance and Shadow (163 sidor, 1.03 Mb)
Mycket av den urgamla kunskap som förmedlats genom den vediska filosofin kan bekräftas med moderna vetenskapliga iakttagelser.
Läs mer HÄR. |