Krishnarörelsens lära är
hämtad ur Veda-skrifterna, vilka anses vara världens
äldsta urkunder. Ordet veda betyder "kunskap",
och Veda-skrifterna innehåller en mycket stor mängd
information om både materiella och andliga ämnen. Denna
kunskap kommer enligt traditionen från Gud Själv. Vissa
delar av dessa skrifter är viktigare än andra: inom
Krishnarörelsen framhålls de delar som presenterar
andlig kunskap, dvs kunskap om vår egen och Guds verkliga
identitet och natur, vårt förhållande till Honom
och metoden att återupprätta detta förhållande.
Läs
mer om Veda-skrifterna
Bhagavad-gita och dess filosofi
Enligt Bhagavad-gita, den vediska
filosofins mest centrala skrift, är den materiella kroppen
hos en levande varelse att likna vid en maskin eller ett fordon:
den kan inte fungera utan en förare.
Det som ger liv och medvetande åt
varje materiell kropp, oavsett om det gäller människa,
djur eller växt, är en individuell andesjäl, en
atma. Så snart andesjälen lämnat kroppen
så saknas förutsättningarna för liv och medvetande;
vi säger nu att kroppen är död. Vår verkliga
identitet är alltså att vi är en evig andesjäl,
för tillfället placerad i en temporär materiell
kropp.
Andesjälen lämnar en kropp och
återföds i en ny, och denna process kallas
reinkarnation. Man kan likna det vid att en person tar på
sig nya kläder och överger de gamla, utslitna plaggen:
personen är densamma även om kläderna byts ut.
På sanskrit, Indiens uråldriga språk, kallas
detta för samsara, själens kretslopp mellan olika
kroppar i olika livsformer. Redan under en enda livstid sker en
sorts reinkarnation, eftersom kroppen hela tiden växer och
förändras. Kroppen går från barndom till
ungdom, medelålder och ålderdom, cellerna byts ut
undan för undan i kroppen, men jaget förändras
inte. Vilken kropp andesjälen får i nästa liv
bestäms av ens handlingar, "som man sår får
man skörda". Denna princip kallas karma. Genom
mina handlingar i detta liv utformar jag min framtida materiella
kropp, och det jag upplever under det här livet är helt
enkelt återverkningar, resultat, av mina handlingar i tidigare
liv. Jag kan påverka min framtid, som alltså inte
enbart är förutbestämd, men samtidigt får
jag svara för följderna av vad jag gjort tidigare. Den
fria viljan och "ödet", det som är förutbestämt,
existerar alltså samtidigt.
Under andesjälens vistelse i den
materiella världen utsätts hans materiella
kropp för fyra olika lidanden: födelse, sjukdom, ålderdom
och död. Eftersom vi är helt övertygade om att
vi är vår materiella kropp så upplever vi dessa
lidanden mycket påtagligt. Om kroppen skadas så upplever
vi smärta, trots att kroppen bara är ett "fordon".
Vi har alltså utsträckt vårt medvetande till
att omfatta något annat, något som egentligen är
skilt från oss själva. Denna illusion kallas maya,
vilket ordagrant betyder "inte detta". Det är
inte detta, den materiella världen, som är vårt
verkliga hem, lika lite som den materiella kroppen är vårt
verkliga jag. Alla andesjälar kommer från och hör
hemma i Vaikuntha, den andliga världen, som är
evig, fylld av lycksalighet och kunskap.