Hur tar man sig då tillbaka till
den andliga världen? Om detta är vårt mål
måste vi enligt Veda ägna oss åt yoga.
När vi hör ordet yoga så tänker vi
ofta på någon slags gymnastik eller meditation, men
från början syftade ordet på ett antal metoder
som, rätt utförda, medför andliga framsteg, dvs
vi förs genom dem närmare vårt andliga hem och
vår verkliga identitet. Orden yoga och "religion"
är synonymer, ord med samma betydelse. Båda dessa ord
betyder "att återknyta" - en metod att återknyta
förbindelsen med Gud. Det finns flera slags yoga-metoder,
men inom vaishnavismen, och därmed Krishnarörelsen,
ägnar man sig åt bhakti-yoga. "Bhakti"
betyder "hängivenhet för Gud", varför
bhakti-yoga kan översättas med "kärleksfullt
tjänande av Gud". Man tjänar Gud på olika
sätt: man sprider kunskapen om Gud, man sjunger Hans namn,
man utför tempeldyrkan, studerar de heliga skrifterna osv.
Målet och meningen med det mänskliga livet är
helt enkelt att återuppväcka den bhakti, gudskärlek,
som slumrar inom oss alla.
Veda-skrifterna ger också
en mycket omfattande beskrivning av Gud, vem Han är, hur
Han ser ut, vad Han gör, var Han finns osv. Gud är alltså
en person, den högsta personen.
Vi är också personer, men enbart
Gud kan vara den högsta personen. "Gud" betyder
helt enkelt "den person som ingen är överlägsen
eller jämbördig med". Ingen är jämbördig
med Gud eller överlägsen Honom; detta är Hans unika
position. Det finns inget eller ingen annan bortom Honom. Gud
har alltid en alltigenom andlig kropp och är fullständigt
oberoende och suverän. Vår position är att vara
Hans tjänare, och detta är vår verkliga natur,
vilket på sanskrit kallas för vår sanatana-dharma.
Ordet "dharma" brukar
översättas som "religion", men ordet "religion"
täcker inte hela innebörden i detta begrepp. Religion
innebär ofta tro, och en tro kan ändras. Man kan tro
på ett visst system och sedan ändra sin tro och ta
sig an ett annat, men sanatan-dharma syftar på den
aktivitet som inte kan ändras. För att ta ett exempel:
den flytande egenskapen hos vattnet kan inte skiljas från
vatten; inte heller kan hetta skiljas från elden. Vår
eviga funktion, att tjäna, kan heller inte skiljas från
oss själva, varför vi även här i den materiella
världen tjänar någon eller något, oavsett
hur rika och märktiga vi än är. Men egentligen
är detta tjänande avsett för Gud; först när
vi tjänar Honom i kärlek kan vi bli verkligt lyckliga.
När vi utvecklar kärlek till Gud genom att tjäna
honom i hängivenhet, utvecklas samtidigt kärleken till
alla andra levande varelser på ett djupt, andligt plan.
