Vaishnavismen sprids utanför Indien

Kunskapen om självförverkligande, om andesjälen och Gud, om den materiella och den andliga världen och sambanden mellan dessa fyra, har förts ned genom tiderna i en s.k. parampara, en lärjungekedja, där en andlig läromästare följer en annan, varigenom kunskapen bevaras oförändrad. Krishnarörelsen grundare, Bhaktivedanta Swami (av sina lärjungar kallad Shrila Prabhupada), är den allra senaste länken inom den lärjungekedja som rörelsen tillhör. Shrila Prabhupadas andlige läromästare gav honom i uppdrag att försöka sprida bhakti-traditionen över hela världen. Hela sitt vuxna liv förberedde sig Shrila Prabhupada för denna uppgift, och vid 69 års ålder (dvs år 1965) lämnade han Indien för första gången i sitt liv och reste till New York, i avsikt att uppfylla sin andlige mästaren önskan. Shrila Prabhupada började i mycket blygsam skala i New York, men byggde under svåra omständigheter gradvis upp en organisation för spridandet av Krishnamedvetande, dvs bhakti-yoga, över hela världen. Tusentals västerländska ungdomar, och senare även personer från andra delar av världen, blev lärjungar till Shrila Prabhupada och assisterade honom i hans globala missionsarbete. Shrila Prabhupada gick bort tolv år efter sin ankomst till New York, och då hade han etablerat mer än hundra tempel över praktiskt taget hela världen. Han hade dessutom översatt en mängd vedisk litteratur, såsom Bhagavad-gita och Shrimad-Bhagavatam, från sanskrit till engelska, vilket han såg som sitt främsta bidrag till eftervärlden. Dessa böcker har översatts till en mängd språk, däribland svenska, och återfinns nu i hem i alla delar av världen. En del av Shrila Prabhupadas lärjungar agerar nu själva som andliga mästare, och de har i sin tur egna lärjungar. Tillsammans arbetar de för att fortsätta sprida Krishnamedvetande.

Krishnahängivna i templet och församlingen

Krishnarörelsen har ca 200 invigda medlemmar i Sverige. De bor antingen i templen eller i deras närhet. Rörelsen har fem tempel (i Stockholm, Uppsala, Grödinge, Göteborg och Lund, ett lantbruk (Almviks Gård utanför Järna i Sörmland) och tre vegetariska serveringsställen (i Stockholm, Göteborg och Lund). De som väljer att bli invigda har som minimum ett års prövotid för att själva kunna avgöra om denna livsstil passar dem. När Krishnarörelsen började spridas i västvärlden bodde de flesta medlemmarna i templen, men under de senaste åren har antalet som bor utanför templet ökat. Många av dessa utför ändå sin tjänst i templet.
    Det finns också en växande församling bestående av personer som är intresserade av Krishnamedvetande, men inte nödvändigtvis till den grad att de vill låta sig invigas. Det är en tydlig tendens i Krishnarörelsen att församlingsverksamheten ökar medan tempelverksamheten reduceras eller står still. Rörelsen närmar sig på det sättet en struktur som inte är ovanlig i flera etablerade världsreligioner. En statistik visar att enbart 3% av hängivna i Krishnarörelsen runtom i världen bor i templen. Resten, dvs 97% kan alltså karakteriseras som församlingsmedlemmar. Numera händer det allt oftare att också församlingsmedlemmar blir invigda. Att bli invigd betyder att man blir lärjunge till en av de andliga mästarna som finns inom Krishnarörelsen. Man avger då ett heligt löfte att meditera på Hare Krishna-mantrat ett visst antal gånger per dag, samt att följa fyra principer: att inte äta kött, fisk eller ägg; att inte använda någon form av berusningsmedel; att inte ägna sig åt spel om pengar; samt att inte ägna sig åt sex utanför äktenskapet. Det finns naturligtvis Krishnahängivna av flera olika slag, men de som väljer att bli invigda avlägger alltid dessa fem löften.