| FRÅGA: Jag har läst ett brev av Shrila Prabhupada där han berättar att han tycker att det är okej att slå barn om de är olydiga, för att de ska lära sig disciplin. Hur ser ni på barnuppfostran och skolaga? |
Svar: Det är inte bra eller OK att slå någon annan, och definitivt inte barn heller. Synen på barnuppfostran skiljer sig dock markant mellan olika länder och kulturer, och förändras även över tid. I Sverige fick vi 1979 en lag mot aga av barn. Men innan dess var det även i Sverige fortfarande ganska okontroversiellt att fysiskt uppfostra barn, och förr i tiden var det helt naturligt ocvh accepterat.
De uttalanden som Prabhupada gjort bör inte ses som något annat än uttryck för vad som var kulturellt och socialt accepterat på den tiden, och man måste även vara medveten om att hans syn på saker och ting i många fall grundade sig på den indiska kulturen som han själv växte upp med och sedan förde med sig till västvärlden. Han har för övrigt även gjort uttalanden som säger det motsatta, att man aldrig får slå barn.
Oavsett vad hans uttalande - som du läst - befinner sig i för sammanhang, så är det inte barnmisshandel han förespråkar. Tyvärr har en hel del barn farit illa i Krishnarörelsen ISKCON, särskilt under 80-talet. Detta är mycket beklagligt men kan inte lastas vår filosofi, utan det handlar då om enskilda vuxna individer som missbrukat sin auktoritet p.g.a. okunnighet och dumhet.
Jag tror att i princip alla medlemmar i Krishnarörelsen ISKCON idag skulle skriva under på att det inte är tillåtet att slå barn i uppfostrande syfte. Sen kan man förstås ha synpunkter på disciplin, uppfostringsmetoder och föräldrars och lärares kompetens att ge sina barn en trygg och konstruktiv skjuts in i vuxenlivet. Jag kan tycka att det i samhället idag saknas en grundläggande respekt från barn gentemot vuxna, och att föräldrar och lärare ofta helt tappar kontrollen över barn och ungdomar. Barn och ungdomar får ofta fria händer att helt bestämma och styra allting själva, och det tycker jag inte heller är bra.
I själva verket mår barn bra av att känna att vuxna sätter gränser. När så inte sker bidrar detta ofta till en osund personlighetsutveckling hos barnen, där de känner sig vilsna och otrygga. |
|