KASTSYSTEM  
se även VARNASHRAM / SAMHÄLLE
DEFINITION PÅ
FRÅGA: Var i kastsystemet får man börja som invigd?
Svar: Kastsystemet som det ser ut i Indien är inget som godtas av Krishnarörelsen. Det indiska kastsystemet är en förvrängd version av det ursprungliga vediska samhällssystemet, och vi tar helt avstånd från det nuvarande kastsystemet. Det tillämpas överhuvudtaget inte inom vaishnava-traditionen (i vilken Krishnarörelsen ingår). Att bli invigd i lärjungesuccessionen har ingenting med kast, kön eller liknande att göra, utan med ens uppriktighet beträffande andligt liv.
Svar: xxx.

Svar: xxx
SYN PÅ
FRÅGA: Ni följer ett slags kastsystem, eller hur? Vad skiljer detta kastsystem från det kastsystem som är i funktion i Indien?
Svar: Dagens indiska kastindelning är enligt vår uppfattning ett förtryckande och degraderat system. Krishnarörelsen godtar dock det ursprungliga vediska samhällssystemet som kallas varnashrama-dharma. I Bhagavad-gita förklarar Krishna att Han är skaparen av detta system. Syftet med varnashrama-dharma är "rätt person på rätt plats." I varje människosamhälle finner vi människor med olika egenskaper. Varnashrama-dharma var ett system som lät alla männliskor utbildas till att arbeta med det som passade dem bäst i enlighet med deras begåvning och läggning. Det var alltså inte frågan om att födas in i en viss grupp, vilket är fallet i Indien idag. Enligt Bhagavad-gita bestäms ens placering i samhällsgrupperna av ens egenskaper och den typ av arbete som man är bäst lämpad att utföra. I varnashrama-systemet respekterades alla samhällsgrupper på lika villkor eftersom alla typer av yrkesgrupper behövs för att samhället ska fungera i sin helhet.
FRÅGA: Delar ni upp människor i kaster som i Indien?
1. Brahmana - präster
2. Kshatriya - ämbetsmän och soldater
3. Vaishya - handelsmän
4. Shudra - arbetare
Svar: Den ursprungliga indelningen av människosamhället i fyra sociala och fyra andliga avdelningar, som kallas varnashram-dharma, är instiftat av Gud Själv, vilket Han förklarar i Bhagavad-gita. De fyra sociala avdelningarna kallas brahmana (präster och intellektuella), kshatriya (administrativa personer, regenter, militärer), vaishya (handelsmän) och shudra (arbetare som tjänar de övriga grupperna). Men dessa utgår från en persons naturliga egenskaper och läggning, och inte pga födsel som i det nuvarande systemet i Indien. Systemet är till för att hela samhällskroppen ska fungera perfekt, där alla får möjlighet att på bästa sätt sysselsätta sig i enlighet med sin läggning, och att göra andliga framsteg.
FRÅGA: Ni delar in oss människor i 4 grupper efter vilket yrke de har. Är inte alla människor lika mycket värda oavsett yrke?
Svar: Alla människor är definitivt lika mycket värda, därom råder inga tvivel. Den indelning du nämner har egentligen inte med yrkesbeteckningar att göra i sig, utan handlar om vad man har för slags naturlig läggning utifrån vilken man kan göra mest nytta inom ramen för olika "yrken". Det vore till exempel fel att förmoda att en matematiskt begåvad person skulle vara särskilt tillfredsställd med att bara gräva diken, samtidigt som en person med läggning för kroppsarbete befinner sig på universitetet och undervisar i högre matematik! Ett stort problem i det moderna samhället är att man i väldigt liten utsträckning tar hänsyn till människors individuella läggning och natur. Ofta finner man fel man på fel plats, vilket skapar störningar för alla. Om man tittar efter kan man också konstatera att inte särskilt många människor idag är överdrivet nöjda med sina arbeten; det är i stället ofta frustration som råder, och de flesta får nöja sig med vilken helst sysselsättning de kan komma över, och det handlar oftast bara om att tjäna pengar eller att skaffa sig anseende och position oavsett om man är lämplig för sin uppgift eller inte. Det vediska systemet med fyra samhällsordningar, som är definierat av Gud Själv, låter i stället alla medborgare på ett naturligt sätt inordna sig i samhället som helhet utifrån sina individuella egenskaper och förmågor, och det är inte fråga om att någon är mer eller mindre värd än någon annan. Det vediska samhället brukar jämföras med en kropp: brahmanerna (präster och lärda personer) liknas vid huvudet; kshatriyer (administratörer, samhällsledare, krigare) liknas vid armarna; vaishyer (handelsmän, ekonomiskt sinnade personer, jordbrukare) liknas vid magen; och shudrer (arbetare som tjänar de övriga grupperna) liknas vid benen. Man kan då enkelt förstå att alla kroppens delar har samma avgörande betydelse för att kroppen som helhet ska fungera.
FRÅGA: Varför är det enligt viktigt att bevara kastväsendet? Vilka är kastväsendets fördelar och avigsidor?
Svar: Först är det viktigt att göra klart att det "kastsystem" som beskrivs i Bhagavad-gita inte har mycket gemensamt med det nuvarande kastsystemet som det praktiseras i Indien. Detta tar vi helt avstånd ifrån. Bhagavad-gita förklarar i stället av det är Krishna, alltså Gud Själv, som har delat in människosamhället i fyra grupper. Dessa grupper bestäms med utgångspunkt från människans inneboende kvaliteter (alltså inte pga födsel, som det felaktigt tillämpas i Indien i modern tid). Det verkliga "kastsystemet" kallas varnashram-dharma, dvs ett samhälle som består av fyra andliga livsstadier och fyra sociala grupperingar. De fyra sociala tillhörigheterna har att göra med individens inneboende kvalitet och läggning, och dessa fyra är alltså eviga principer för människolivet. Det är alltså inte "viktigt att bevara kastväsendet", utan helt enkelt en förutsättning om man vill ha ett fungerande samhälle. Alla människor tillhör redan några av de fyra samhällsgrupperna, men om man inte bekräftas och uppmuntras i enlighet med sin natur, kommer man att bli olycklig. Detta kan vi se i dagens samhälle, där man varken känner igen människors olika mentalitet, eller uppmuntrar dessa på rätt sätt, i t.ex skolan.
     Varnashram-systemet är egentligen ett system för ett fungerande civiliserat människosamhälle, där befolkningen på detta vis kan erbjudas möjlighet att även gradvis höja sitt medvetande och göra andliga framsteg. En person som redan är en gudshängiven står egentligen över detta varnashram-system.
FRÅGA: Enligt Hare Krishna är det viktigt att respektera och acceptera varandra. Samtidigt står ni för ett system där man delar in människor i olika kaster. Man får heller inte ifrågasätta en ledare eller någon annan som står högre på rangskalan. Är detta ett rättvist system, eller finns det risk att vissa grupper känner sig mindre värda inom rörelsen?
Svar: Indelningen av människosamhället i fyra andliga stadier respektive fyra sociala tillhörigheter handlar inte om att den ena är mer värd än den andra, och vi tillämpar inte eller försvarar det nuvarande kastsystemet i Indien överhuvudtaget, vilket vi anser vara förvrängt och missbrukat. Ursprungligen syftar indelningen i fyra sociala och andliga grupper (varnashrama-dharma) till att tillgodose människans olika inneboende egenskaper. Detta är också något som man kan tycka saknas väldigt mycket i det vanliga samhället, särskilt i västvärlden.
     Det nutida indiska kastsystemet praktiserar kasttillhörighet enligt börd, dvs man föds in i olika kaster beroende på vilken familj man råkar tillhöra. Detta är helt felaktigt enligt varnashrama-dharma-prinicpen, som i stället handlar om "rätt man på rätt plats (eller kvinna!). Enligt varnashrama-dharma tillvaratas individens läggning och natur så att var och en får bästa möjliga förutsättningar att vandra genom livet i enlighet med andliga målsättningar. Men viktigt att nämna är att Krishnarörelsen inte på något vis har etablerat något varnashrama-system i officiell bemärkelse. De fyra andliga livsstadierna är mer uppenbara och enkla att tillämpa, dvs celibat, familjeliv, liv i tillbakadragenhet, och full försakelse. Men vad gäller den sociala indelningen så finns det inget system för det i Krishnarörelsen.
     När du talar om "rangskala" så handlar det i hög grad om vad man lägger in för betydelse i det ordet. Om man menar att man kan genomgå olika faser i sitt andliga liv och nå högre och högre nivåer av kärlek till Krishna så är det riktigt. Men det sker i sådana fall naturligt och inte genom något yttre system som kan kontrolleras. Rent administrativt kan man förstås också ha olika grader av ansvar i sin position, men det är inget specifikt för Krishnarörelsen utan en nödvändighet inom alla slags organisationer, precis som t.ex ett sjukhus har vårdare, undersköterskor, sjuksköterskor, läkare, olika chefer och professorer.
FRÅGA: Tycker ni att det skulle vara bra att ha någon form av kastsystem i västvärlden?
Svar: Ett naturligt "kastsystem" finns redan i människosamhället, även om det inte verkställs formellt nuförtiden. I Bhagavad-gita förklara Krishna att det är Han Själv som instiftat detta system: "Enligt den materiella naturens tre kvaliteter och det arbete som är förenat med dem, skapades människosamhällets fyra avdelningar av Mig." (Bg 4.13)
      Vad det handlar om är att människor besitter olika grundegenskaper, vilka kan identifieras i fyra huvudsakliga kategorier. Detta kan man se i alla samhällen och sammanhang. Vi har olika läggning och därmed olika kapacitet för olika slags uppgifter. Ett problem i dagens samhälle är att man inte tar någon större hänsyn till den individualitet som är inneboende hos alla människor. Därför är många människor också frustrerade, eftersom de saknar möjlighet att ge uttryck för det som de egentligen är ämnade för. Till exempel är det ofta så att personer som sitter på beslutsfattande nivå saknar en sann regents, eller administratörs egenskaper.
     Dessa "människosamhällets fyra avdelningar", som Krishna talar om, är eviga principer, och är till för att alla slags människor i ett samhället ska kunna utvecklas andligt. Målet med människolivet är nämligen inte att leva perfekt enligt materiella normer, utan att höja sig över dessa och uppnå ren hängivenhet till Krishna, som står över alla materiella indelningar man kan göra.
     Det kastsystem som fortfarande tillämpas i Indien, har ingenting med de ursprungliga sammhällsgrupperna att göra, som Krishna beskriver dem. Vi accepterar således inte detta kastsystem, där man föds in i olika kaster. Man kan också se hur systemet missbrukas grovt i Indien. Kastsystemet, som det lever kvar i Indien idag, är en förvrängd version av den ursprungliga indelningen i fyra sociala avdelningar och fyra andliga stadier. I själva verket kan man inte födas in i någon tillhörighet, utan i den mån man vill efterleva de ursprungliga vediska principerna så handlar det helt och hållet om individens egenskaper. Dessa visar sig inte förrän i skolådern, och bör då uppmuntras och förvaltas i stället för att nonchaleras.