| FRÅGA: Varför ska man dölja
könsorganen? |
| Svar: Det enkla svaret är väl
att blottade könsorgan sänder sexuella signaler, och kan
uppmuntra till oönskade sexuella förbindelser. I övrigt
är könsorganet bara en del av kroppen, som vilken annan
del som helst, och skulle inte behöva döljas om människor
vore transcendentala till materiell sexlust. I Shrimad-Bhagavatam
beskrivs hur det stora helgonet Shukadeva
Gosvami, som var en kroppsligt attraktiv pojke i tonåren,
gick omkring helt naken utan att det störde varken honom eller
omgivningen. Kvinnor och flickor som såg honom blev inte sexuell
upphetsade eller störda. Detta berodde på att Shukadeva
var en befriad själ, en ren gudshängiven, och hans andliga
utstrålning gav inga materiella impulser hos någon. |
| FRÅGA: Är det sant att en
Krishnahängiven inte ens ska se sitt eget könsorgan? |
| Svar: Det finns sådana rekommendationer,
speciellt för pojkar som lever i strängt celibat. Vad det
har för praktisk betydelse kan jag inte svara på, men förmodligen
är det bara svagsinta personer, som inte är särskilt
andligt avancerade, som skulle ha någon nytta av en sådan
reglering. |
| FRÅGA: Jag har läst att det
finns sexualundervisning i Veda-skrifterna, och att man delar in människor
beroende på hur stora deras könsorgan är. Spelar det
någon roll hur man är utrustad? |
Svar: I de delar av Veda som
kallas Kama-shastra, finns sådana beskrivningar som du
nämner. Dessa beskrivningar syftar till att underlätta sexlivet
för dem som inte väljer att leva i celibat, eller för
dem som avstår ifrån att aktivt leva efter andliga principer.
Hela syftet med den vediska filosofin är att gradvis, på
ett eller annat sätt, föra människan framåt på
vägen mot andlig fulländning. De som inte vill eller kan
avstå från sexuellt umgänge, ges därför
instruktioner om hur man bäst arrangerar den sexuella samvaron.
Naturligtvis spelar det aldrig någon
större roll hur kroppen är utrustad (utom i extrema fall).
I andlig bemärkelse har kroppens utseende överhuvudtaget
ingen betydelse. Veda är dock alltid mycket detaljerad
i sin framställning av saker (både materiella och andliga)
och även inom området för sexualundervisning presenteras
således en ingående beskrivning av kroppsliga omständigheter.
Enligt kama-shastra finns det tre typer
av män, med skilda fysiska kännetecken. Typbestämningen
avgörs bl.a. av könsorganets (linga)
storlek. De tre manstyperna är: shastra (hare); vrishabha
(tjur); ashva (häst). Kvinnans vagina (yoni) beräknas
på liknande sätt ha olika djup, och det rekommenderas därför
att en man och kvinna bör matcha varandra i dessa avseenden,
så att de kan ha optimalt sexuellt utbyte. Sammanlagt anges
243 olika slags möjliga konstellationer mellan man och kvinna,
med utgångspunkt från bl.a. könsorganens storlek.
I vår tid, när de flesta
vediska principer inte längre går att efterleva, har dessa
saker dock knappast någon betydelse. Alla tilldelas kroppar
med utgångspunkt från karma-lagen. En del föds
med tilldragande kroppsliga attribut, en del med mindre tilldragande
attribut. Veda gör dock ingen analys utifrån några
materiella estetiska parametrar, utan presenterar helt enkelt kännetecknande
drag, och hur människor bäst kan kombinera sin samvaro utifrån
dessa. |
|