MEDLEMSKAP / GÅ MED / LÄMNA  
se även ANTAL MEDLEMMAR / VARFÖR HARE KRISHNA? / AVHOPPARE
FÖRUTSÄTTNINGAR
FRÅGA: Vad krävs för att få gå med i Hare Krishna?
Svar: Det beror i hög grad på vad man menar med "gå med" - alltså i vilken utsträckning man vill engagera sig. Man kan vara allt från i olika grad intresserad församlingsmedlem till heltidsengagerad. Tidigare var det vanligt att "gå med" betydde att flytta in i ett tempelkollektiv och överge allt som hade med ens tidigare livsstil att göra. Numera är det mer vanligt att Krishnahängivna bor ute i samhället i sina egna bostäder och försörjer sig själva, men det kollektiva boendet finns naturligtvis fortfarande för dem som känner motivation därtill. Vad som formellt krävs för att man ska kunna bo på ett tempel, och kunna bli invigd av en andlig mästare, är att man uppvisar allvar i följandet av de fyra reglerande principerna - att inte äta kött, fisk eller ägg, att inte ha olovligt sexliv, dvs sex utanför äktenskapet, att inte ta några droger, samt att inte ägna sig åt spel. Dessutom lovar man att sjunga Hare Krishna-mantrat minst 16 rundor på radband varje dag. Detta är vad som krävs för att kunna bli invigd, men bor man utanför templet - som invigd eller oinvigd - så kan man självfallet följa samma principer och ägna sig åt Krishnamedvetande på heltid ändå.
Svar: xxx
FRÅGA: Hur går man till väga om man vill bli medlem?
Svar: Det beror på vad man menar med "medlemskap"... Man kan vara allt ifrån intresserad församlingsmedlem till heltidsengagerad, men vi har inget system för olika medlemskap som handlar om avgifter eller liknande. Allt sker på ideell grund. Det finns många personer som till viss del praktiserar Krishnamedvetande, men som även har vanliga jobb och endast kommer på besök och hjälper till lite då och då. Faktum är att majoriteten av alla Krishnahängivna lever ute i samhället som vanliga människor, med den skillnaden att de i olika utsträckning följer våra principer och försöker att utveckla sitt Krishnamedvetande. Även bland dem som är heltidsengagerade lever de flesta i egna bostäder som familjeförsörjare. Det finns även möjlighet att överlämna sig helt och leva i kollektivt klosterliv på ett tempel, men i Göteborg har vi för närvarande inga sådana möjligheter.
Det finns alltså inga direkta steg-för-steg vad gäller medlemskap. Att utveckla andligt liv är dynamiskt och individuellt, man måste göra det i sin egen takt och i enlighet med sin natur. Men om man beslutar sig för att helt och hållet ägna resten av sitt liv åt Krishnamedvetande på heltid, samt bli invigd av en andlig läromästare, då finns det vissa steg man går igenom. Vanligen följer man de fyra reglerande principerna samt reciterar Hare Krishna-mantrat på radband 16 varv om dagen i minst ett år. Därefter kan man bli rekommenderad och godtagen som formellt invigd lärjunge, varvid man avger ett löfte om att följa dessa principer för resten av livet.
Svar: Att bli en Krishnahängiven är något man gör i hjärtat. Sen kan man, om man vill det, även engagera sig i de yttre formerna, allt från att lyssna på Radio Krishna, prenumerera på en tidning, bli stödmedlem, besöka söndagsfester och andra program, hjälpa till med något praktiskt eller något annat. För dem som är tilltalade av att bo i tempelkollektiv finns även den möjligheten, men det är inte många som bor så längre.
     Möjligheten att ta del av Herren Chaitanyas (en uppenbarelseform av Krishna som levde och predikade i Indien 1486-1534) rörelse är tillgänglig för alla, och det är upp till och en i vilken utsträckning man vill engagera sig eller inte. Att "gå med" i Hare Krishna betyder därför inte att man låser in sig i något hemligt sällskap eller liknande (vilket en del människor fortfarande tycks tro), utan helt enkelt att man har ett intresse av att lära sig mer om Krishna och den vediska filosofin.
FRÅGA: Måste man klippa banden med föräldrar, släkt och vänner när man går med i Krishnarörelsen?
Svar: Nej, absolut inte. Shrila Prabhupada, Krishnarörelsens grundare, uppmuntrade i stället sina lärjungar att hålla regelbunden kontakt med föräldrar, t.ex genom att skriva brev till dem minst en gång i månaden.
     En god relation till anhöriga är av stor betydelse. Vi är intresserade av detta, och bjuder gärna in föräldrar m.m. att besöka oss. Nuförtiden bor också de flesta medlemmar ute i egna bostäder, och de är själva helt ansvariga för vilka kontakter de har och i vilken utsträckning.
     I vissa fall kan det vara så att en förälder, eller andra närstående, inte kan acceptera att man gått med i Krishnarörelsen. Man bör då försöka att ge dem information som de kan förstå och förhålla sig positiv till. men om detta inte är möjligt, är det inte den Krishnahängivne som bär skulden för en dålig kontakt. I och med att man vid 18 års ålder blir myndig, har man rätt att själv utforma sitt liv, och om föräldrar och andra inte kan acceptera ens livsval så är det snarast deras problem. Vi uppmuntrar definitivt inte att våra medlemmar av principskäl ska bryta kontakten med någon. Däremot är det ganska naturligt att man trivs bäst i umgänget med likasinnade; detta gäller alla, inte bara medlemmar i Krishnarörelsen. Av naturliga skäl umgås vi därför inte med vänner och anhöriga i sammanhang som strider mot vår filosofi, t.ex på pubar och köttrestauranger.
FRÅGA: I boken Manipulering pågår [publicerad av FRI, Föreningen Rädda Individen] berättar en kvinna att hon var tvingad att bryta helt med sina vänner och familj när hon blev medlem i Krishnarörelsen.
Svar: Det ingår nästan som ett obligatoriskt inslag i den propaganda som förs av FRI och liknande grupper, att vi motarbetar medlemmars kontakt med släkt och vänner.
     I de fall då det, särskilt på 80-talet, har funnits sådana tendenser av isolering i Krishnarörelsen, finner detta inget stöd i varken vår filosofi eller de instruktioner som givits av Krishnarörelsen grundare, A.C. Bhaktivedanta Swami Prabhupada. Han uttryckte i stället mycket klart och tydligt att medlemmar måste hålla regelbunden kontakt med släktingar.
     I de fall där det likväl har förekommit isolering av medlemmar, är detta högst beklagligt. Nuförtiden kan man dock knappast anklaga Krishnarörelsen för sådana saker, då de flesta medlemmar inte ens längre bor kollektivt utan i egna bostäder ute i samhället.
 
NIVÅER AV MEDLEMSKAP
FRÅGA: Om någon vill bli medlem i rörelsen, ska han då bli en sådan heltidsmedlem som det står på er hemsida om?
Svar: Detta med medlemskap är ett ganska diffust begrepp. Förr i Krishnarörelsen var det enklare att definiera, om man menade dem som bodde i kollektiv och var engagerade på heltid osv. Men medlemskap kan vara så många andra saker än just det. Idag är det förhållandevis få som lever som munkar och nunnor i kollektiv. De flesta lever som vanligt ute i samhället med egen försörjning. Men medlem kan man vara för det. Allt från församlingsmedlem av olika grad (från intresserad regelbunden besökare till aktiv engagerad i olika verksamheter) till heltidsengagerad. Jag själv bor t.ex i egen lägenhet, till och med långt från närmaste tempel, men är ändå heltidsengagerad med tjänst till ISKCON Göteborg. Så det finns alla möjligheter.
     I Göteborg kan man för närvarande [2006] även bli årsmedlem. Det är ett slags stödmedlemskap som kostar 150:-/år, och då ingår en årsprenumeration på vår tidning KrishnaBladet, samt 10% rabatt vid köp av böcker etc.
     Men generellt kan man väl säga, att medlem (i sin yttersta bemärkelse) är den som helt enkelt godtar Krishna som Gudomens Högsta Personlighet, och som studerar och följer Prabhupads böcker samt i någon utsträckning följer de reglerande principerna. Man behöver med andra ord inte vara invigd lärjunge och heltidsengagerad för att betraktas som medlem.
FRÅGA: Vilka får flytta in i era kollektiv?
Svar: Vem som helst som är beredd att leva enligt de fyra reglerande principerna, dvs 1) inte äta kött, fisk eller ägg; 2) inget sex utanför äktenskapet; 3) inga droger; 4) inget spel om pengar. Naturligtvis måste man även ha ett genuint intresse för andligt liv och förkovran, både i filosofi och tillämpning. Numera är det inte vanligt att bo i kollektiv i Krishnarörelsen. Detta är ganska krävande och passar inte särskilt många. Det vanligaste är att man bor i egna bostäder ute i samhället, antingen som familjer eller ensamstående.
Svar: xxx