Svar: Enligt den vediska filosofin är ingenting skapat. Allting är evig energi, såväl den andliga som materiella energin.
     Den materiella skapelsen (med alla dess universa och planeter) är dock temporär till sin natur, på så vis att den befinner sig i ett kretslopp av skapelse och förstörelse. I den materiella världen har allting en början och ett slut, men energin som sådan är evig. Från vårt begränsade perspektiv ser det därför ut som om människor föds och dör, som om planeter uppstår och försvinner.
     De vediska skrifterna beskriver ingående hur den materiella världens skapelseprocesser går till. Maha-Vishnu (en av Guds uppenbarelseformer) ligger och drömmer i det som kallas Orsaksoceanen. När han andas ut, strömmar ett oreäkneligt antal universa ur porerna på hans kropp. Som Garbhodakashayi Vishnu träder Han sedan in i varje universum. Ur hans navel spirar en lotusblomma, och ur denna lotus föds herren Brahma, som sedan skapar mångfald inom universum. En annan form av Vishnu, som kallas Kshirodakashayi Vishnu (eller Paramatma, Översjälen) träder in i varje enskild atom i hela skapelsen.
     När Maha-Vishnu ands in, dras allting in i hans kropp igen, och detta kan då betraktas som förintelsen av den materiella skapelsen. men vid nästa andetag manifesteras allting igen från början.